Funderar du på omplaceringshund? Är du intresserad av bullraser?

Text: Suomen Amerikanstaffordshirenterrieriyhdistys ry / Liisa Tikka (text på finska / teksti suomeksi )
Översättning: Sirkku Sarenbo

Hundraser av bulltyp är till exempel american staffordshire terrier, staffordshire bullterrier och bullterrier, samt de i Finland inofficiella raserna amerikansk bulldog samt pitbullterrier. Även flerrasiga hundar som till det yttre liknar dessa kan räknas som hundar av bulltyp.

Hundar av bulltyp har många gemensamma karaktärsdrag. De blir lätt uppspelta, tidvis till och med eldiga. De är hårdhänta och ivriga i leken, och uppskattar fysiska utmaningar. Dessa hundars kamplust har format dem till envisa och omedgörliga – såväl i det goda som i det onda. Hundar av bulltyp har ofta hög smärttröskel, varför det är svårt att upptäcka om de har fysiska besvär. Många hundar av bulltyp uppskattar människor väldigt mycket, och har vänlig inställning till de flesta.

I Storbritannien antogs år 1991 Breed - Specific Legislation (BSL) med syfte att begränsa ägande och uppfödning av farliga hundar. Efter detta har rasförbud införts i flera europeiska länder, som t.ex. Norge, Danmark, Tyskland, Frankrike och Spanien. I en del av dessa länder är bullraser helt förbjudna, och de får inte heller importeras. Några länders lagstiftning ställer krav på att hunduppfödningen måste vara registrerad, hundarna måste alltid föras kopplade utomhus, samt vara försedda med munkorg. Som konsekvens orsakar sådana hundar rädsla hos allmänheten i förbudsländerna. När en hund av bulltyp hamnar i svårigheter betraktas den gärna som skyldig, trots att den inte varit vållande till den uppkomna situationen.

Gemensamt för hundar av bulltyp är rasernas historia. Majoriteten av dessa raser har använts på landet som allroundhundar, vilket inkluderade bland annat allt från jakt på större byten som vildsvin till utrotning av smågnagare. Därutöver har många av dessa raser ursprungligen använts i hundslagsmål. Trots att man envetet fött upp flera bullraser under flera årtionden syns kamphundsbakgrund alltjämt i hundarnas beteende:

• Hundar av bulltyp kan vara mindre uttrycksfulla i jämförelse med andra hundar. När man förädlade kamphundar var det viktigt att få hunden att reagera omedelbart – dvs. attackera, vilket innebar att andra så kallade lugnande signaler, och andra signaler som brukar upplösa konflikter, avlades bort. I praktiken betyder detta att hunden kan verka oberäknelig när dess varningstecken inte hinns avläsas. Ett angrepp kanske föregås enbart av ett mycket kort stirrande och/stelnande, där andra hundar till exempel skulle resa nackhåren, morra och visa tänderna.
• Hundar av bulltyp antar gärna utmaningar. Även om hunden själv inte skulle uppträda aggressivt och försöka attackera, bortser den vanligen inte från attackförsök eller morrande som kommer från andra hundar.
• Många hundar kan också hetsa upp sig av ljuden som uppskrämda hundar släpper ifrån sig. En hund, som till exempel springer iväg, skrikandes, efter att ha blivit uppskrämd, kan trigga igång jaktbeteendet hos en annan hund. Då beter sig hunden som den reagerar på ett ivägspringande bytesdjur; hunden försöker springa i fatt bytet, och bita.
• Hundar av bulltyp har huvuden som är konstruerade med betydligt starkare käke, större tänder och effektivare tuggmuskler än till exempel vallhundar. Ägarens uppgift är att se till att den starka hunden inte hamnar i slagsmål.

En omplaceringshund, vars bakgrund är okänd, kan bete sig på ett oväntat sätt i några situationer. Den kan ha negativa erfarenheter och/eller trauman. Därför kan särskilda retningar utlösa minnen av en negativ erfarenhet, med följd att hunden reagerar genom att attackera, även om den i övrigt är foglig. I många länder är hundhållningskulturen annorlunda i jämförelse med den i Finland, där hundar betraktas som familjemedlemmar. Förutom de negativa erfarenheter som hunden under sin uppväxt i utlandet har samlat på sig, har den ingen erfarenhet av normalt familjeliv, att bo i stan, eller av trafiken. Dess livsmiljö kan ha varit en av hög mur omgärdad bakgård, dit den en gång om dagen fått foder.

En väluppfostrad hund av bulltyp är en glad och sportig vän, som varken oroar sig eller skräms i onödan. Rasernas historia måste dock tas hänsyn till, om man planerar att skaffa denna typ av hund.

Det aggressiva beteendet mot andra hundar är inte nödvändigtvis möjligt att förändra, och inte ens noggrann socialisering under valptiden kan omvandla en hund av bulltyp till sådan som kommer överens med främmande hundar. Trots denna egenskap är inte dessa hundar farliga och våldsamt attackerande mördarhundar.  Men, de kan vara hundar, som man inte till exempel kan resa med i allmänna färdmedel utan munkorg. Och hundar, som man inte kan ta med sig till släktens sommarstuga eller gemensam julfest, om det också finns andra hundar närvarande. Hundar, som bara kan överlämnas till rastning och vård till tillräckligt starka vuxna personer som känner till hundens speciella egenskaper.

Hund av bulltyp passar inte till exempel en person som vill besöka hundrastgårdar, eller låta sitt sällskapsdjur hälsa på andra fyrbenta under promenader.

Ägande av alla slags fysiskt starka hundar, med stark egen vilja, kräver förståelse för det ansvar och de skyldigheter som en sådan hund för med sig. Hunden måste hållas på sådant sätt att den inte orsakar problem för sin omgivning.

Även flerrashundar kan ha rasspecifika sjukdomar, som till exempel ataxi, degeneration av lillhjärnan, som american staffordshire terrier drabbas av, eller en sjukdom som drabbar centrala nervsystemet hos staffordshire bullterriers, L-2-HGA. De möjliga sjukdomarna som drabbar hundar av bulltyp kan studeras på rasföreningarnas webbsidor. En hund av bulltyp kommer till sin rätt hos den ägare som förstår sig på djurets specialdrag och –behov.

Om du anser att hund av bulltyp är just den som du letar efter, lycka till med ditt val! I bästa fall kan du ha du guld i dina händer!